Ny dag, nya möjligheter - förskolepedagog?

Glömmer helst gårdagen, värdelös dag men idag är ju en ny dag som bara kan bli bättre! Har ju sagt att jag inte blir kräksjuk och det stämmer. Min kropp kämpar emot med näbbar och klor med feber och gravid-i-sjättemånaden-mage (bara skengravid alltså;-)). Men nu mår jag bra igen, om än lite trött.

Är hemma idag och det känns så bra när Filippa inte säger att hon inte vill gå till förskolan utan tvärtom ser fram emot att leka med de andra. Hon brukar ju alltid ha kul när hon väl är där men kan vara lite ledsen vid lämning. Igår hade de lekt en lek där hon och Rebecca och Jennifer blev jagade och bundna av en lite äldre tjej, Manda-Linnea (!), och den skulle de fortsätta med (på mitt förslag). Först skulle Manda-Linnea bara skjutsa sin lillebror (som jag såg var lite ledsen när vi kom) på cykel en stund. Blev riktigt rörd vad gulligt det var och tänker på att Filippa säkert kommer vara så gullig mot Gustaf när han börjar på förskolan.

Något jag tycker är väldigt konstigt är när förskolepersonalen ibland frågar en liten treåring eller ännu mindre vad de vill göra? Om de står ute och är lite kalla, trötta och allmänt småledsna är det väl lite mycket begärt att de själva ska komma på vad de vill leka!? Två eller tre alternativ, gärna något lite extra kul vore på sin plats tycker jag. Tex jagas och binda fast då, eller koja som de gjorde för någon vecka sen när Filippa var ledsen och jag fick syn på några filtar de brukade använda till just det. Då var det ju så kul med koja att hon glatt skuttade iväg.

Hm, kanske är det förskolepedagog jag borde vara?

Satsa på kärleken - inte fasaden

Satsa på kärleken - inte fasaden var rubriken i DN i söndags på en intervju med författarna och debattörerna Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe som skrivit boken "Skriet från kärnfamiljen".

Jag hoppas och tror att vi faktiskt gör det. Vi har förvisso ett renoverat hem men vi har inte gjort mycket sen vi flyttade in och allt blev klart. Vi försöker ha mycket tid för varandra och familjen men visst kan jag ibland känna att det är lätt att kärleken till varandra kommer i skymundan för barnen. De tar rätt mycket uppmärksamhet och energi. Fick mig en tankeställare när Filippa i helgen frågade om jag och Christian inte skulle kramas... Vad fick hon det ifrån? Vi kramas väl! Det gör vi faktiskt. Just i söndags var det lite segt efter magsjukenatt och morgon dock.

Jag känner mig träffad av författarnas beskrivning av mammaskulden som ingen annan än jag själv lägger på mig. Definitivt inte Christian. Eller så är det faktiskt samhället som gör det indirekt? När vi som idag har haft barnflicka och kommer hem strax efter fem naggar lite dåligt samvete fast jag vet att de haft det jättebra.

Alla tidningar, reklam och reportage om fina hem, framgångrika människor och snygga kläder skapar behov som ju egentligen inte är så viktiga. Skulle vilja ha nya soffor, kuddar, matta mm men är samtidigt nöjd som det är och ser faktiskt en poäng i att inte konsumera i överflöd också.

Jag försöker stå emot och jobbar på att slappna av med städning etc men det är inte helt lätt. Jag trivs bättre när det är hyfsad ordning och reda omkring mig helt enkelt. I fråga om det är vi rätt klassiska. Christian ser inte oredan jag ser men i flera andra fall tycker jag inte vi är helt klassiska. Vi tar lika mycket ansvar för barnen och Christian är den som tycker det är roligast att laga mat och har högst ambitionsnivå vad gäller middagar när vi har gäster och i övrigt också. Big-Pack till efterrätt som de föreslår i boken är inte aktuellt;-). Men det handlar ju egentligen inte om att försöka upprätthålla någon fasad utan om ett genuint intresse. Han är också minst lika aktiv, om inte mer, i kontakter med släkt och vänner.

Nu är ju vi rätt priviligerade också med bra ekonomi, fria jobb, bor kvar i stan nära jobb och förskola vilket underlättar i vardagen. Men det underlättar också att vi faktiskt varit två om att prioritera på det sättet vi gjort, varit hemma länge båda och strävar mot ett jämställt förhållande. Det är jag väldigt tacksam och glad för. Även om vi absolut har en bit kvar. Inte minst jag i mina förväntningar på mig själv och hur jag tycker att det ska vara med barnen, hemmet osv.

Alltså det finns ju hur mycket intressant som helst att läsa på "Skriet från kärnfamiljen"-bloggen och i artiklar och bloggar de länkar till (tack Helena som gjorde mig uppmärksam på deras blogg från början!). Jag har läst ett tag nu och vill kommentera och diskutera en massa men börjar lite smått så här. Nu har jag beställt boken i alla fall så jag återkommer nog i ämnet.

Medelålders?

Filippa häromdagen: Mamma, jag fyller år idag!

Jag: Jaha!

F: Vet du hur mycket jag fyller?

Jag: Nej, hur mycket då?

F: 45!

Och det är ju säkert en bra ålder;-). Var på två 35-årstillställningar i helgen och i fredags pratade vi osökt om just det här med ålder. En del har åldersångest men det har faktiskt inte jag direkt. Tycker egentligen bara att det blir bättre och bättre med åren. Usch, tänk vad jobbigt det kunde vara att var ung. Roligt och härligt också förstås men jag tycker nog ändå att det är skönt att ha blivit lite säkrare på mig själv och vem jag är och förhoppningsvis mer insiktsfull och klok också;-). Dessutom bidrar det säkert att jag har mina underbara barn.

Att fylla 35 år i maj känns därför inte särskilt jobbigt. Däremot kan jag tycka att jag börjar se lite äldre och sliten ut. Inga gråa hår förvisso men en viss sömnbrist har satt sina spår. Var några år sen jag fick visa leg på Systemet nu...

Och lite konstigt känns det allt att konstatera att vi inte längre kan definieras som "unga vuxna". Eller? Pratade också om när man blir medelålders egentligen? Några år är det nog kvar ändå om man går på den den här definitionen:"Medelålders syftar på personer som varken kan sägas vara gamla eller unga. Någon exakt definition av vilka åldersgrupper som kan karaktäriseras som medelålders finns inte. Oftast menas dock personer i 40-, 50- och 60-årsåldern. I Sverige och andra västländer kan medelåldern ses som den period då man sedan länge är etablerad på arbetsmarknaden samtidigt som man inte längre har riktigt små barn". Men enligt den här är vi i "yngre medelåldern". Medelålders alltså! Känns helt ok som sagt:-)

Hundkompis

Idag när jag kom hem möttes jag av Filippa och hennes nya hundkompis som var ute och lekte i snön på gården. Supersöta!

Filippa och Christian träffade på grannen och söta lilla hunden som grannen tar hand om på eftermiddagarna igår. Eftersom Filippa gillar hundar (och grannen;-)) föreslog att hon att hon skulle följa med och gå ut med den vilket vår trevliga granne tyckte var en bra idé. Så idag hade de stämt träff.

Väldigt kul med snö tyckte Milou och hoppade runt som en yr liten valp. Svårt att tro att hon var 5 år (tydligen, har förvisso ingen aning om hur hundar brukar bete sig). Väldigt roligt i alla fall. Underbart är kort och efter en liten stund frös Milou (hunden) och var tvungen att gå in. Mindre roligt tyckte Filippa som ville leka mer. Hon hade ju inte hunnit dra hunden i pulkan... Men i morgon kanske de ses igen!

Jag är glad att Filippa får tillfälle att umgås med lite djur. Blir inte så ofta eftersom vi inte har någon i vår närhet med husdjur. Jag tyckte själv det var jättemysigt att vi hade katt när vi var mindre. Att både jag och Marie nös konstant var inget någon reagerade på direkt. Nu vet jag ju att både jag och Christian är allergiska mot hund, katt, häst och vem vet vad mer. Inga husdjur för oss alltså. Känns faktiskt helt ok! Fär väl se vad barnen tycker när de blir lite äldre...

Herregud så sjukt

9-årig tjej gravid med tvillingar, våldtagen av sin styvfar. Stackars lilla tjej. Vad finns det för sjuka människor i världen? Mamman, tjejen och läkaren blir utesluten ur katolska kyrkan (men inte styvpappan. Upprepad våldtäkt inte lika illa som abort..). Svenska katolska kyrkan tycker det är ok. En sån kyrka skulle inte jag vilja vara med i.:-(Men det är klart, de kunde ju bikta sig och ångra det och få vara med igen. Dåså.

Övning i stöktålamod

Christian tror inte att jag klarar av att ha det stökigt. Då skulle han se hur det ser ut här hemma nu säger jag bara... Men visst, jag får ju anstränga mig för att inte irritera mig på smulorna under bordet och på diskbänken, tvätten som inte är färdigupphängd, smutstvätt som är slängd på golvet, lite duplo här och lite papper, pennor och burkar där. Det går ju relativt snabbt att få ordning på det om jag bara får plocka i fred. Onödigt att städa för mycket också eftersom vi har lyxen att ha städhjälp på fredagar. Bara plocka räcker alltså. Bara och bara... Arbetar ju lite i motvind med två små stökexperter;-)

Men först måste Gustaf vara få mat så han blir nöjd och glad. Fräsch haklapp va? Usch, skäms nästan att jag visar upp eländet. Åker i tvätten nu. Blev en burk för ovanlighetens skull. "Fina grönsaker med kalkon" gick i fint när man varvar skedarna med lite mango. För mango är ju väldigt gott!

Angående städningen igen då så försöker jag faktiskt öva mig på att bara vara och inte springa runt som en skållad råtta hela tiden. Men jag njuter inte direkt innan det är hyfsad ordning det får jag medge. Nu sitter jag här och vilar lite medan Gustaf sover men njuter, nja. Ett problem är också att jag försöker göra för mycket på en gång.

I morse svämmade tidningskorgen över så då började jag sortera den, fixa frukost och plocka av, vika rena lakan, hänga upp det blöta i maskinen samtidigt som det var dags att göra i ordning oss för att gå till förskolan, samtidigt som Filippa ville rita eller leka fiskdamm och Gustaf river ut plastskålarna jag just plockat ihop och klättrar på stolar och slår sig stup i kvarten (hemska bulan i pannan är från i onsdags... Vet inte riktigt vad som hände). Gick inte så bra faktiskt. Nej, nu ska jag plocka ihop så jag kan njuta på riktigt! Christian har nog en poäng. Jag får öva lite mer på mitt stöktålamod;-)

Dagens liten

Haha, fastnade lite på Englas showroom när jag såg en kategori med "baby & barn" där hon bla har "Dagens liten" med outfits på sin lilla dotter. Undrar om hon kommer få problem med att klä dottern så där sött när hon kommer i "kan själv" åldern? Inte säkert, vissa accepterar föräldrarnas klädval. Så inte vår dotter...:-)

Men visst, ska jag vara ärlig har jag inte lagt ner någon större energi på att tvinga henne att ha på sig vissa saker heller. Försöker styra lite men ofta toppar hon med något som ger nya dimensioner till outfiten. Eller vad säger ni om den här från i januari med sköna varma strumpor till sommarklänning med tröja och matchande tajts?

Försöker matcha Gustaf någotsånär i alla fall. Blir spännande att se hur han tycker om kläder om några år.

Så här såg de ut idag sötnosarna. Hade väl kunnat tänka mig en annan tröja till Filippa och hm, ja, hade jeans till Gustaf med men det är ju så skönt med strumpisar...

Stilsäkra

Läser egentligen inga "modebloggar", eller jo ibland blir jag nyfiken på Blondinbella för att hon har så många läsare och undrar vad det är som är så intressant? Eller så kollar jag på Tyras blogg för att jag känner hennes syskon och läser Sofies blogg då och då med länkar till henne, eller så råkar jag kanske hamna på Ebba von Sydows blogg någon gång och för länge sen har jag kollat på Englas showroom också bara för att se vad det är som är så populärt.

Vad jag blir så fascinerad av är att alla har så tvärsäkra åsikter om vad som är snyggt och rätt. Hur kan de vara så säkra på att ett par skor eller solglasögon är "skitsnygga"? Eller att en handväska "är att dö för" typ? Det avundas jag dem. Själv har jag ingen koll riktigt på vad som är inne eller jättesnyggt. Visst har jag en idé om vad jag gillar men om det är rätt just nu eller inte kan jag inte avgöra. Tyvärr. Vore skönt att vara så säker på vad man gillar och vad som är snyggt.

Sen har jag väl inte riktigt samma smak som de här yngre modebloggarna alla gånger. Lite för gammal och otrendig. Finns det någon bra modeblogg för såna som mig tro? Kan behöva lite vägledning;-).

Olika behov i solen

Härligt väder idag. Tyvärr var det inte lika fint när vi var ute på förmiddagen och gungade mm. Blåste rätt kallt då. Nu är vi inne och vilar, Gustaf sover ute (mammor behöver också vila har jag förklarat för Filippa) och solen skiner. Jaja. Har fått lite sol i alla fall när vi gick från Kulturhuset. Filippa åkte rutschkana på en jättesnöhög på Hötorget och jag stod i solen med lätt grinig Gustaf som behövde sova. Och vem tackar mig för det? Filippa som får göra det hon vill? Nej nej. Mammors behov av tacksamhet är bara att glömma...;-)

Det är inte helt lätt att få ihop deras behov alla gånger. Som sagt var det inte helt lätt på Rum för barn heller och jag känner att ingen av dem får göra det de tycker är roligast hela tiden. Vilket absolut inte är någon katastrof, bara något att acceptera egentligen. Båda hade mycket kul ändå.

Jag är kanske lite dålig på att planera ibland också men samtidigt är det svårt att veta att det ska bli sol och finnas en superkul snöhög att klättra på just när jag planerat att vi ska gå hem och vila...;-) Främst är jag nog dålig på att hålla fast vid det jag tänkt om något annat kul dyker upp. Borde väl ha sagt att det inte gick att leka just då, vilket jag också gjorde sen, men samtidigt tycker jag ju det är kul och bra att leka ute. Speciellt när solen skiner. Även mitt på Hötorget:-). För ett av mina behov är ju lite sooooool!

Prestationsprinsessa vs bittermamma

Surfade in på Linda Skugges blogg för första gången på länge och hittade inlägg om bloggbråk med Ebba von Sydow. Skugge retade sig på vad hon uppfattade som klag på ett stressigt liv och tyckte att hon kunde få komma på kurs till henne i förorten där hon så duktigt hanterar tre kids, jobb, träning osv. "Kan inte alla unga brudar bara skaffa barn och börja leva ett liv som finns på riktigt?" skriver hon. Otroligt nedlåtande, vem bestämmer vem som har rätt att klaga? I det här fallet måste jag verkligen säga att jag håller med Ebba, prestationsprinsessan.

Visst, det grundar sig väl i att Linda Skugge tycker Ebba von Sydow är en dålig representant för det uppdrag hon fått men jag tycker ändå att hon uttrycker sig väldigt inskränkt och provocerande. Vilket väl är meningen också...;-) Sen kan jag hålla med om att Ebba säkert skulle må bra av lite perspektiv men det gör ju verkligen Skugge också! Ännu mycket mer.

Självklart kan man känna att livet känns jobbigt och stressande fast man inte har barn. Och det jag uppfattar att Ebba ville ha fram var ju att man inte skulle ha så höga krav på sig själv utan känna att det man gör faktiskt duger även allt inte blir helt perfekt alla gånger. Höga prestationskrav är ju väldigt vanligt bland tjejer/kvinnor och det var väl fint av framgångsrika Ebba att dela med sig av att hon också tyckte det kändes lite tungt ibland.

Visst kan jag också t'änka ibland att, herregud vad lätt det var innan man hade barn. När man är supertrött eller sjuk och inte kan vila när man vill tex. Marie konstaterade att det var lite jobbigt när hela familjen hade feber och hon var den som var minst sjuk, fick ta några tabletter och bita ihop. Men väg det mot vad Ebba också nämner att det faktiskt finns de som inte skulle vilja något hellre än att ha barn och hus i förorten men faktiskt inte hittat den de vill skaffa det med. Eller inte får barn av någon annan anledning. Eller prioriterar annorlunda. Nej var tacksam säger jag bara. Det är verkligen jag! (och Marie också:-)).

Insåg när jag börjat skriva att det här hållt på ett tag och många skrivit bra om det, tex Mymlan och Åsa Jinder.

Mastocytos

Nu är jag helt säker på att det är en sjukdomen "Kutan Mastocytos" Filippa har. Läkarna har nämnt det men sa att de inte var helt säkra förrän svaren på biobsin kommer. Väldigt väldigt ovanligt så de flesta läkare, även hudspecialister, har aldrig stött på det.

Nu har vi dock fått den diagnosen från annat håll också, jag har läst lite och konstaterat att det stämmer väldigt väl. Dennis har en kompis i Tyskland som är hudläkare och hon och hennes erfarne hudläkarpappa var överens om att det måste vara "disseminierte Mastozytose" på tyska då. Duktiga som kunde komma fram till det med lite bilder och frågor. Duktiga på KS också. Känns som vi haft tur som fått komma dit så snabbt.

Det som är bra är att det är ofarligt och med största sannolikhet växer bort till skolåldern. Först kan det förvisso bli mer mer och eventuellt ganska mycket fläckar. Lite ledsen känner jag mig när jag tänker på att vår älskade lilla tjej har en sjukdom men jag är samtidigt så oändligt tacksam att det inte är något farligt! Hon är ju så fin och perfekt även med lite fläckar. Inget att bekymra sig om med andra ord.

Det finns en egen hemsida som jag läst lite på nu. Några föräldrar med ett barn som har Mastocytos har sammanställt all information de hittat. Bla fanns det ett förslag på brev till förskola som var rätt informativt. Får söka vidare om det något annat vi kan göra för att minska fläckarna. Internet är fantastiskt!

Prinsessor efter spruta

Nu är biobsin klar och det gick bra. Skönt. Vi var med till KS allihop men bara Christian var inne med Filippa i rummet. Lite ledsamt var det men mest för att hon var rädd och osäker på hur det skulle vara. Jag förstår henne! Hon sa efteråt att det inte gjort ont egentligen. Bra grej med bedövningsplåster. Det värsta var nog att ta bort det och tvätta med lite sprit. Sen fick hon bedövningsspruta och Christian fick hålla fast henne när läkaren skar bort en liten hudbit. Det kommer ju att bli ett ärr tyvärr. Men för att få reda på vad fläckarna beror på och ställa en säker diagnos finns det inget alternativ. Något med immunförsvaret tror de. Lätt att tycka synd om henne och vilja kompensera men egentligen är det ju verkligen inte synd om henne. Hon är frisk och de har det ju så bra!

Fina prinsessor fick Filippa efteråt i alla fall. Det kändes bra och så skulle de gå och köpa vad hon ville i en leksaksaffär hade Christian lovat;-).

Hej då älsklingar

Nu går jag till jobbet. Känns fortfarande lite konstigt och något slags meningslöst dåligt samvete naggar.

Gustaf vaknade på helt fel sida. Var vaken en del vid fyratiden också enligt C och blev nog väckt av mig och Filippa i morse. Väldigt gnällig. Och mammig! Det är något nytt. Snart kommer barnvakten några timmar. Blir nog bra med promenad i vagnen.

Fullmåne

Jag sov ju lite oroligt förra veckan och nu funderar jag på om det kanske berodde på fullmånen som inföll förra måndagen? Filippa vaknade tidigt förra veckan också för ovanlighetens skull men sen i helgen har hon sovit som hon brukar.

Anna sa igår att Pelle verkar helt klart påverkad av fullmånen och Ingrid också. Båda hade vaknat mycket och sov oroligare helt enkelt.

Jag tror ju faktiskt att det kan påverka. Varför inte? Kan månen påverka hela hav så kan den väl påverka oss? Skönt att ha en förklaring också;-)

Inte bara jag som tror det även om det här kanske är lite väl magstarkt för många.

PS. Gustaf verkar bättre redan, sov hela natten. Skönt.

Karolinska för första gången

I morse var vi till läkare med Filippa för första gången. Inget allvarligt men vi ville kolla upp lite fläckar som hon har på magen och ryggen. De första kom för säkert över ett år sen. Trodde först det var blåmärken men de försvann inte utan det har snarare kommit fler och fler. Har inte tänkt så mycket på det utan trott att det varit någon typ av födelsemärken. Hon har inga problem av dem, kliar inte eller gör ont eller så. Med anledning av cancerfall i vår närhet blev vi lite oroliga för första gången. Är ju annars inte särskilt hypokondrisk av mig.

Var först till läkaren på BVC men de vet ju inget såklart. Skulle ta tre månader att få komma till hudläkare men så fick vi ett återbud till Karolinska barnhudmottagningen idag. Bra! Mycket trevlig läkare men han fick ta hjälp av kvinnlig överläkare som inte heller var helt säker på vad det var. Hon trodde det var en väldigt ovanlig åkomma men tyckte vi skulle ta en biopsi för att vara säkra på diagnosen. Inget farligt var det i alla fall, så mycket var de säkra på och det känns ju skönt. Lite tråkigt att hon ska få leva med såna fläckar men kanske växer de bort. Bra att hon inte har dem i ansiktet i alla fall.

Känns inte lika bra att gå tillbaka med henne för biopsi nästa vecka. Först får hon Emblaplåster som bedövar hemma och sen bedövningsspruta. Hon var jätteledsen i morse och ville absolut inte gå till doktorn. Det gick bra när vi var där men sen frågade hon om hon skulle tillbaka och om hon skulle få en spruta... Ingen idé att prata om det i förväg. Förberedelser i all ära men i det här fallet är det nog bäst att mörka. Klistermärken får man ju när man har varit hos doktorn så sen gick vi och shoppade lite;-). Kanske ska bunkra lite till nästa gång.

Måste ändå säga att vi varit lyckligt lottade och haft mycket friska barn som aldrig varit hos läkare annat än på rutinkontroll tidigare.

Barnvakter

Är riktigt nöjd med vår barnvaktssituation nu. Vi har egentligen alltid haft det bra eftersom Christians syskon varit så snälla och ställt upp många gånger. Sen har vi våra snälla föräldrar som kommit från Norrköping och Borlänge också om det varit något speciellt någon helg. Kul för Filippa och Gustaf att träffa sina nära.

Sedan i höstas har vi också "barnvakts-Jennie" som kan rycka in som barnvakt på kvällarna. Hon bor i gårdshuset, går sista året på gymnasiet, är mycket barnkär, vill gärna tjäna lite extra och kan nästan jämt och ofta med kort varsel. Känns så skönt att inte behöva be om hjälp i onödan av syskonen när barnen i alla fall sover i princip hela tiden och ändå inte träffar dem så länge. Hon har ju ingen restid och kan utnyttja tiden med att plugga, titta på TV eller något annat. Visst, vi får betala lite men det är det värt! Vi har helt klart hellre barnvakt om vi ska på middag än tar med barnen. Det blir mer kvalitet för alla på det sättet.

Nu när jag började jobba skulle vi ju ha en barnvakt en dag i veckan också eftersom Christian ska jobba ca 50% och jag 80%. Funkade bra med tjejen vi valt första/förra måndagen men i söndags ringde hon och var sjuk och vi fick kalla fötter. Kanske var det inte bara vi? Kontaktade en annan tjej med mycket mer erfarenhet, Johanna, 25 år och har jobbat som barnflicka i flera år. Hon kan inte varje måndag eftersom hon pluggar nu men Christian tycker att det funkar bra ändå.

Började några timmar i måndags och så tog hon hand om båda barnen igår eftermiddag. Jag hann också träffa henne kort då och det kändes jättebra verkligen! Helt annan säkerhet och känsla och hon var väldigt gullig mot Filippa och Gustaf. Skönt.

Tulpaner istället för irritation

Härligt att komma hem efter trevlig middag till en städad lägenhet och våriga fina tulpaner på bordet.

Tänkte först skriva ett inlägg om min irritation från i natt när jag inte kunde sova men det är ju att fokusera helt fel egentligen. Så istället fokuserar jag på allt bra och allt jag är tacksam för. Och efter lite gos med Filippa och Gustaf i morse kändes det bättre och nu är irritationen nästan helt borta.

Det är verkligen bara destruktivt att tänka på saker när man är vaken mitt i natten. Allt känns jobbigt, deppigt och små saker blir enorma problem. Gick faktiskt och läste i en halvtimme efter att ha varit vaken en timme för att rensa tankarna och sen sov jag till nästan sju. Annars var det länge sen jag inte kunde somna eller somna om på natten. Och det är ju väldigt bra.

Så lite tid - så mycket jag vill göra;-)

Kvällstimmarna när barnen sover är rätt dyrbara och ibland känner jag att de inte riktigt räcker till. Ikväll tex. I bästa fall sover båda ca kvart över sju men i sämsta fall somnar inte Filippa förrän framåt åtta, som ikväll. Ofta någonstans däremellan vilket egentligen är helt ok. Men eftersom nätterna inte är helt klockrena och morgnarna tidiga ibland försöker jag sikta på att lägga mig senast tio men ofta drar det iväg en halvtimme minst.

Det blir alltså drygt två timmar kvar. På de två timmarna vill jag gärna vill hinna surfa lite, kanske kolla på någon lägenhet Christian letat fram, skriva något blogginlägg jag funderat på, slöa i soffan framför något mer eller mindre underhållande TV-program, dricka te och prata i lugn och ro, betala räkningar eller något annat praktiskt (eller ja, det vill jag ju inte men måste) och så vill jag gärna hinna läsa lite också (vad jag däremot inte gör är att städa och fixa hemma. Det ska helst vara avklarat innan de sover). Mycket viktiga saker jag spenderar mina kvällar med med andra ord;-) och så poff är klockan över tio och jag blir smått stressad för att jag ska bli trött.

Igår var Christian på styrelsemöte och jag hade ett nytt avsnitt Brothers & Sisters som jag tänkte kolla på. Samtidigt var det Simon & Tomas på TV som jag tycker är rätt kul. Svårt val men det blev varken det ena eller det andra för efter att jag betalat trista CSN-räkningar fastade jag framför datorn med kortsortering. Har dåligt samvete för att Filippa inte har något kort på sig på förskolan. Nästan alla andra barn har det i egenmålade ramar. Fy, vilka slöa föräldrar vi är ibland... Plus att jag lovat att hon ska få kort att sätta in i ett eget album.

Spenderade alltså större delen av kvällen med att välja ut och fixa kort för framkallning (och skriva om det..;-)). Får alltid lite ångest av det för att det finns så många och jag blir osäker om jag verkligen valt rätt nu? Gud vilket fånigt problem! Ska släppa det och känna mig nöjd med det jag gjort istället. Man kan ju inte göra allt utan får börja någonstans helt enkelt.

Imorgon blir det inte tid för något av ovannämnda för då ska vi ha middag och på onsdag ska vi bort på middag. Vilket ju är jättetrevligt och något jag verkligen också vill spendera kvällarna med. På fredag ska jag ut och på torsdag ska Christian ut. DÅ ska jag kolla B&S och lägga mig tidigt. Om jag inte fastnar framför datorn förstås...

Ettårsvaccination, omställning och kvalitetstid

Idag har jag inte träffat Gustaf särskilt mycket eftersom han somnade redan halv sex. Undrar när han kommer att vakna i morgon bitti... eller i natt... Men förhoppningsvis sover han rätt länge ändå. Har nog lite att ta igen eftersom han var vaken av och till och härjade i natt. Grr, blir så irriterad när jag bara vill sova. Men det är ju synd om honom också som inte somnar om, kanske beror på förkylningen som är på gång igen. Och ikväll utgår vi från att det beror på ettårsvaccinationen han fick i förmiddags. Kunde få feber av den sa BVC-Kerstin och han var extremt grinig redan innan fem när jag kom hem så det gick inte att hålla honom vaken. Lilla älsklingen. Kollar på kort och saknar honom lite.

Det är absolut en omställning att inte vara med Gustaf och Filippa lika mycket som jag brukar. Lite lyxigt med så mycket "egentid" som jag har än så länge eftersom det är så lugnt på jobbet fortfarande. Men jag saknar dem ju också! Och på något sätt känner jag att jag borde kompensera för frånvaron när jag kommer hem och ha riktig "kvalitetstid" med dem hela tiden. Lite stressande nästan.

Egentligen tycker jag "kvalitetstid" är ett fånigt begrepp som uppfunnits av föräldrar som spenderar lite lite tid med sina barn. Typ helgpappor. Tror inte att det kan kompensera för mycket tid tillsammans. Samtidigt så finns det väl ändå en viss "kvalitetstid" jämfört med annan tid tillsammans. När man är helt engagerad i barnen, gör något tillsammans och har kul. Det är ju bara det att de stunderna kan vara svåra att styra till en viss kort tid. Lite lättare blir det nog med åldern i och för sig. Filippa är lättare än Gustaf att förutsäga och veta vad hon tycker är roligt, bara hon inte är för trött. Eller jag... Det krävs ju inte så mycket för att hon ska gapskratta. I måndags kväll tex var det många skratt när mina tår var busiga och nöp henne i badet. Lättroad ja.

Idag pysslade vi tillsammans med "Tip box" när Gustaf somnat och sen satt vi i soffan och roade oss med favoritleken "hårfrisör/tandläkare" när hon kammar och borstar mitt hår, pysslar med hårspännen, hårblåsen och diverse andra prylar. Man behöver inte leka så mycket utan mest vara rekvisita och svara på tilltal. Rätt bra lek;-). Igår började frisörleken redan i badet när hon tvättade mitt hår. Idag var jag lite oinspirerad och trött faktiskt och kollade i en tidning samtidigt. Men det får man ju hos frisörer! Eller blir det inte kvalitetstid då...?

Föräldraledighet mm

Nu är det slut på min föräldraledighet på heltid. Börjar jobba igen på måndag efter ett underbart år hemma. Det är ju fantastiskt vilken förmån vi har i Sverige som får betalt så länge för att vara hemma med våra barn. Att börja jobba igen känns både lite vemodigt, konstigt och samtidigt lite roligt och skönt också. Tror jag;-) Och jag kommer inte att jobba heltid utan vara ledig en dag i veckan vilket känns jättebra!

Christian har svårt att vara hemma på heltid eftersom de bara är två personer (snart tre, en ny kille börjar på måndag) och han är marknads- och säljansvarig, så nu har vi löst det så att jag då är hemma fredag eller torsdag och på måndagar ska vi ha barnvakt. Marit som vi träffade nu i veckan och fått kontakt med genom annons på Grannar.se. Christian kan då planera och sätta igång veckans jobb på måndag och följa upp i slutet av veckan.

Som sagt känns det som en bra lösning för oss just nu. Men det är ju inte helt lätt det här med hur man tar ut och delar på föräldraledigheten. Principiellt tycker jag ju att man ska dela lika. Annars kommer vi aldrig nå någon jämställdhet varken på arbetsmarknaden eller i hemmen. Men samtidigt tycker jag att alla måste få bestämma själv och hitta den bästa lösningen för sin familj. Fast då blir det ju aldrig jämställt... Svårt.

Med Filippa var det så lätt. Vi delade i princip helt lika och hon började på förskola hösten 2007 när hon var ca 21 månader. Det kändes jättebra att hon var så pass stor. Det lättaste är ju att få plats till hösten så Gustaf får börja nu i augusti och då är han bara drygt 18 månader. Känns lite tidigt egentligen. Jag tror ju att barn mår bra av att vara med sina föräldrar eller någon annan nära när de är små. Visst kan det vara ok med förskola eller dagmamma men ofta finns det en övertro på förskolans nödvändighet tycker jag. Men mer om det senare. Med Gustaf har jag tagit mycket större del av föräldraledigheten också. Dels för att jag inte haft något emot det och dels för att Christian har ett annat jobb nu då det är svårare att vara hemma. Fördelarna med hans nuvarnade jobb på Z-Card är ju också många; nära och väldigt flexibelt så vi har mycket tid tillsammans ändå.

Det finns ju många anledningar till att mammorna tar ut den absolut största delen föräldraledighet; man bär på barnet, kan amma och bli mer direkt inställd på bebisliv. Sen är det lätt att bara fortsätta. Tyvärr tjänar ju män fortfarande män ofta mer än kvinnor också och det blir större påverkan på ekonomin om de är hemma. Och eftersom kvinnor är hemma mer med barn, ofta tar större ansvar för hemmen och då inte satsar lika mycket på "karriär" generellt blir det en dålig spiral både jobb- och lönemässigt. Satsar man inte blir det kanske inte lika utvecklande och roligt att jobba heller. Många kvinnor vill helt enkelt vara hemma mer också. Sen finns det säkert de män som verkligen vill vara hemma mycket också men kanske vill mammorna det ännu mer och så får de det. De har ju ändå varit gravida i 9 månader och har förtjänat sin ledighet typ. Dessutom vet ju inte männen vad de missar!

Det sista motsägs förvisso av att det verkar vara vanligt att män tar ut mindre föräldraledighet med andra barnet. (Min högst ovetenskapliga uppfattning, baserad på bla flera ur min "bonus-föräldragrupp". Och oss själva...) Hörde en kille på öppna förskolan idag som hade varit hemma max två månader med sin andra tjej och nu höll på att skola in henne på förskolan. 14 månader var hon och när han fick frågan av en annan kille hur länge han skulle vara hemma svarade han "så lite som möjligt". Mycket osympatiskt tyckte ju jag då. Men ni förstår han hade ju varit hemma så länge med sin första dotter, fyra månader minsann. Och hon blev ju så ostimulerad av att vara hemma med honom. Lärde sig ingenting. När hon började förskolan däremot lärde hon sig massor!

Åh, jag erkänner att det här stör mig! Övertron på förskolans pedagogiska fantastiskhet och föräldrarnas obetydelse. Självklart lär de sig mycket på förskolan. De är ju i den åldern när man lär sig mycket. Visst lär de sig att äta, sitta stilla vid matbordet, prata mm men det är ju inget som säger att de inte hade lärt sig det ändå. Och visst tycker de att det är kul med lite andra barn och ny miljö men det kan man ju ge dem ändå i lagoma doser. Sitter man bara och leker hemma med sitt barn är det klart att det blir rätt segt. För alla parter. Men man kan ju ta med barnen i så mycket och hitta på saker i barnanpassade miljöer som öppna förskolor tex.

När man låter sitt barn börja förskolan är ju självklart upp till var och en och det känns nog för många som om man inte har så mycket val angående tidpunkt. Antingen pga jobb, ekonomi eller kanske när man får en förskoleplats. Det är alltid en prioreteringsfråga skulle jag säga och så säger jag inget mer om det just nu.

Skulle kunna göra den här utläggningen hur lång som helst tror jag och ändå inte komma fram till allt man kan säga om det här ämnet. Men det får räcka med den här uppsatsen för den här gången;-).