Förväntningar

Det här med förväntningar är lite svårt tycker jag. Egentligen är det ju ens förväntningar som styr mycket hur man upplever saker och ting.

Tex det här med barn då (surpise!) Det är egentligen inte min förväntning att det ska vara jobbigt med barn. "Barn ska njuta och njutas" är AW's ledord och det håller jag verkligen med om. Men ibland tror jag att det kanske är så att jag har lite FÖR höga förväntningar eftersom jag har en bild/förväntning på hur det "ska" vara. Eller vet hur det kan vara och tycker det alltid borde vara så. För jag får väl medge att ibland är det lite jobbigt med allt som kommer runt omkring barn. Inte barnen i sig, de är underbara. Men tiden är inte längre ens egen och det blir en del pyssel. Det bär mig lite emot att säga det, speciellt när vi bara hade ett barn. Det jag tänker på är bla läggningar och morgnar. Filippas läggningar har tex börjat dra ut på tiden lite väl länge kan jag tycka. En halvtimme är standard och hon somnar ofta runt halv åtta istället för sju. Vilket ju egentligen är helt ok! Gustaf å andra sidan somnar jättebra, bara att lägga men han vaknar ju istället runt sex. Om jag inte hade förväntningar på att han skulle sova 12 timmar vore det kanske enklare att acceptera och var bara glad över att han sover 11 timmar?! För det ÄR ju bra.

På helgerna får jag också lätt lite orimliga förväntningar. Tex vill jag gärna sova skönt, vara utvilad och kunna ha det allmänt lugnt och skönt på morgonen. Men tyvärr blir det inte alltid så, kanske har jag lagt mig för sent, ofta druckit vin och sover sämre och får åtminstone en dag vakna tidigare än jag skulle vilja på en helg. Sitta och äta frukost i lugn och ro kan man inte räkna med och visst, det är ju lyxproblem! Men det är lätt hänt att det känns segt just för att det är helg och jag har förväntningar på att kunna ta det lugnt. Tokigt! Men nu har jag ju satt ord på det så kanske kan jag justera mina förväntningar och bara vara tacksam istället:-).

Lidingöbrunch och promenad

Lite kort från dagens mysiga brunch och promenad!

Tveksamt nöje

Storhandling själv på Coop kändes lyxigt först men börjar kännas tveksamt en timme senare och en bråkdel av monstervagnen fylld...

Så där, nu börjar det likna något!

Påminnelse till mig själv: Det är inte värt det! Inte som vi bor nu i alla fall. Men visst, skönt när skåpen är välfyllda. Brukar inte storhandla ofta alls men nu var det skönt att vara lite själv och så tänkte jag passa på göra något nyttigt och kolla efter overall åt Filippa på samma gång. Bara konstiga färger kvar tyvärr.

70-talsbebisar

Gustaf i min (eller Maries:-)) gamla overall. Sötnos!

Vi har inte använt så mycket gamla kläder från från oss (mycket ärvda dock), inte till Filippa heller så det är kul när något passar. Inte så mycket längre dock så det gäller att passa på.

Filippa har på sig Christians gamla outfit. Cool tjej! Hon är bara tre veckor äldre än Gustaf på kortet och då gick hon blandat med krypning.

Hm, apropå det, undrar var den oranga dräkten är? Gustaf är ju större än Filippa var så det är nog hög tid att leta fram den!

Burgare, ballonger och fika

Alltså man får ju säga vad man vill men nog är det praktiskt med McDo ibland. Går fort att få maten, hyfsat gott och nyttigt (eller ja, det kan man ju diskutera förstås. Men så är det ju med mycket mat ute!) om man inte tar pommes och roliga ballonger och lekrum. Och man behöver inte känna sig stressad för kladd och spill. Filippa var hungrig och klämde nästan två hamburgare:-)
Ännu trevligare var det ju förstås hos Toffe och Hanna. Pysseltjejen är i extas när bästa Hanna leker och pysslar med henne. Och Toffe är ju också en favorit så klart. Gustaf var trött och somnade sött (som vanligt vid halv två-tiden) så vi kunde äta goda lussekatter i lugn och ro.

Ett, stå..

..tre! Filippa är riktigt bra på att räkna och prata men vissa ord har på något sätt fastnat lite tokigt. Tvål heter stål...:-)

Kort från oktober.

Dagens fredag 28 november

Humör: Bra men lite trött
Gjort: Lugnt, plockat lite, lunch på Jimmys steakhouse med C, hämtade F tidigt och fikade på Citrullus och handling. God middag hemma med trevliga gäster!
Planer: Sooova
Ser på: Nystädad lägenhet
Lyssnar på: Diskmaskinen som jobbar duktigt
Dricker: Har druckit god glögg och bubbel.
Äter: Till middag först pepparkakor med grönmögelost, förrätt: chevre med pinjenötter, balsamico och fikon, huvudrätt: laxtournedous med blomkålsmos, ugnsbakade palsternackor och hummersås, efterrätt: goda kakor med glass och chokladsås. Tack min duktiga kock-man;-)
Tacksam för: Att jag kommer sova gott i natt och får lite sovmorgon.
Bästa: Harmonisk och glad Filippa, jättgod och trevlig middag!
Sämsta: Trött. Lite tantvarning på mig. Två glas vin igår och så sover jag kasst! Men det var det värt, jättetrevligt.
Barn: F glad och pigg, pratar oavbrutet. Är det alltid såhär? frågade Simon som var favorit och berättade godnattsaga med stor framgång! G hade inte sin bästa dag, snuvig, trött och hängig. Men kämpade tappert!
Väder: Rätt varmt och skönt.

Ibland är det lite jobbigt

Trött, vaknade efter bara en halvtimme med gråt, säkert tecken på att man inte sovit klart, och då är det ju så lätt att ramla och slå sig. Och bli besviken! Nu går vi ut, skönt att sitta i vagnen en stund.

Så där, nu känns det bättre! Sov sen över två timmar men var ändå lite seg på eftermiddagen.

När katten är borta...

...dansar råttorna på bordet! För det är ju det roligaste man kan göra!

Observera den extremt fula Dr Brown-muggen som skulle vara spillfri och ändå lätt att dricka ur. Och som Gustaf avskyr att dricka ur... Jaja, han lär sig väl hålla nappflaskan med vatten själv snart ändå.

Filosofiska funderingar

-Men, var var Gustaf när jag var liten?" frågade Filippa igår. Och det är inte första gången. Hm, vad säger man?
-Han var inte född än.
-Då var han i din mage.
-Hm, ja det var han ju sen, men inte när du var liten.
-Men var var han då då?
-Han var ett litet, litet frö. (Ja jag vet, va då frö?!)
-Först var JAG i din mage. Och sen var GUSTAF i din mage!
-Ja, just det.
-Men när jag var liten var var Gustaf då? Var han i himlen då? (Kanske har någon av oss sagt något sånt tidigare)
-Ja det kanske han var.
-Ett litet frö i himlen.
-Jaaa
-Men..

Dagens torsdag 27 november

Humör: Mycket bra
Gjort: Hemmadag med Filippa, bakat pepparkakor, lite lek på gården, lunch med Christian och lek i Humlegården, hem för lite vila och sen kort sväng till Coop och källaren för att hämta upp julsakerna.
Planer: Ut och dricka vin på Mården!
Ser på: C och en mycket förtjust F som hänger upp adventstjärnor, eller "blinka stjärnor" som hon säger.
Lyssnar på: Se ovan.
Dricker: Snart vin!
Äter: Har ätit lite rester av kycklingwok
Tacksam för: Åh så mycket. Älskar, älskar min barn.
Bästa: Så många mysstunder med Filippa och Gustaf och trevliga kvällsplaner.
Sämsta: Att jag förlorade tålamodet lite innan vi kom iväg ut...
Barn: Mätta och belåtna.
Väder: Nästan lite blå himmel, tö och slask...

"Jag är mamma.."

"Och du är Filippa." Rollekar är kul. Tycker åtminstone en i familjen;-).
Lite fler kort från Humlegården dit vi var på väg. Härlig backe att springa i.

Nu fick Gustaf hålla sig i vagnen och det var helt ok att bara titta på storasyrran!

Dans kring granen

Alltid finns det något glädjeämne fast snön smälter..:-)

En annan fördel med tövädret är att man kan leka i sandlådan.

Tyckte lite synd om Gustaf som bara fick stanna i vagnen så han fick också komma ut och leka i sandlådan. Och det var ju kul! En stund i alla fall. Frågan är om den lilla stunden var värt att smutsa ner overallen för...;-) Äsch, klart det var!

Pepparkakbak!

Idag är vi hemma och myser. Luktar gott tycker Filippa. "Ska jag kavla din också mamma?" Så duktig, fixar helt själv nästan!

Baka, baka liten kaka. Gott!

Barn ÄR olika

Hehe, lite tunga inlägg igår om sömn och kur... Men jag har tänkt en del på det den här veckan och ville återuppliva hur det var med Filippas sömn - svårt att komma ihåg när hon sovit så säkert och bra så länge.

När Gustaf kom och det funkade så pass bra med sömnen funderade vi på om sömntrasslet med Filippa berodde på att vi var ovana, osäkra förstagångsföräldrar och visst, det gjorde det säkert till viss del men det är absolut inte hela sanningen enligt mig. Barn ÄR olika och F hade en annan "överlevnadsångest" som AW uttrycker det, och inte lika lätt att komma till ro som G hade och har. Jag kände mig inte osäker på hur det skulle funka med F när hon föddes, jag hade ju manualen;-) och visste att barn inte skrek bara de fick mat. Det gjorde ju inte Lovisa! Well, en sanning jag fick äta upp och som fått mig att bli övertygad om att barn inte är helt oskrivna blad när de föds. Tror nog de varit med om både det ena och det andra i sina tidigare liv:-).

Hur hamnade vi i Gastsjön på SHN-kurs?

Tja, här är den låååånga sovbakgrunden och hur det kom sig att jag och Filippa åkte till Norrland i augusti 2006...;-) Posted: Thu Jul 13, 2006 21:45 Post subject: Underbara lilla kurbebisen Filippa
Jenny heter jag och jag ska tillsammans med min då snart nio månader gamla dotter Filippa komma och kuras på SHN-kursen i augusti. Något vi ser fram emot mycket! Jag är en trogen AW-fan och har hängt på forumet en hel del när jag behövt stöd och inspiration i vårt sömnstrul men jag uppskattar verkligen de andra delarna av forumet också och den trevliga och varma tonen som finns här. Lite pinsamt känns det nästan att inte fixa den sköna nattsömnen själv (och nervöst också…) men jag ser det som en jättechans nu istället! (Så trötta ser vi ju inte ut, eller? Skenet bedrar...)Tänkte berätta lite hur läget är just nu och hur det har varit hittills så ni vet vad ni har att tampas med. En hel liten uppsats blev det visst. Filippa är världens underbaraste bebis såklart, mycket aktiv och kryper runt och upptäcker världen intresserat mest hela dagarna. Hur skönt det är att sova har hon dock inte upptäckt ännu, varken på dagen eller natten. Hon har alltid haft svårt att komma till ro och somna på kvällarna och just nu kan hon inte somna eller somna om själv överhuvudtaget utan behöver gungas i vagnen på dagen, i sängen eller ammas. Hon är förvånansvärt glad på dagarna för att sova så lite som hon gör men hon äter jättedåligt. Helst vill hon bara ammas – en mat och sovstrulare helt klart men det hänger väl ihop också. Sista veckan har vi samsovit halva natten och jag ammar var och varannan timme känns det som, något vi inte gjort sedan hon var några veckor gammal. När Filippa ska sova är det stora, högljudda protester. Det är som om hon har ångest för att somna – stackars lilla älsklingen tror nog helt klart att vargen ska komma och ta henne! Och mamma och pappa kan inte övertyga om att så inte är fallet… Kanske är det 8-månadersångest för det är värre än någonsin nu. Helt skräckslagen kan hon verka ibland. Vaknar med ett ryck och sätter sig genast upp och skriker. Det gäller både dag och natt. Vi förstår ärligt talat inte hur vi ska kunna hjälpa henne och är därför väldigt glada att få den här chansen till kurningshjälp! Jag förstår egentligen inte hur det kunde bli så här; hur jag/vi kunde misslyckas så kapitalt trots så goda föresättningar. Hade läst Barnaboken sommaren innan Filippa föddes och var helt övertygad om att jag visste hur ett barn skulle skötas och sova så gott. Redan på BB kom de förväntningarna på skam med en bebis som helst sov på dagen och var vaken på natten. Vi ihärdade och fortsatte följa Barnabokens råd trots stora svårigheter att hålla henne vaken på dagen. Jag vill absolut inte säga att standardmodellen inte fungerar, för det tror jag verkligen den gör, men någonstans misslyckades vi med att förmedla att det är skönt att sova i alla fall. Länge sov Filippa inte mer än 2-3 timmar i sträck och den sneda dygnsrytmen fortsatte hon att ha länge, nästan tills hon blev tre månader. Vid fyra månader hade vi fått nog av strulkvällar och vakna nätter och hennes pappa kurade henne medan jag bodde på hotell i två nätter och kunde ändå inte sova, klassiskt! Resultat blev bra i alla fall och hon sov mer än hon gjort någonsin. Dock fick vi aldrig riktigt till läggningarna på kvällen eller vargtimmen och när hon vid nästan fem månader började bli mer aktiv och böka runt i sängen blev det allt jobbigare. Hon är en väldigt seg och uthållig bebis (intygar gärna min syster som gjort sina försök att hjälpa till)! En natt när vi hade besök ville vi inte störa med skrik och jag ammade och sen urartade det snabbt igen. I samma veva flyttade vi och renoverade lägenhet och det var allmänt stressigt. Vet inte om hon påverkades av det, antagligen. Sömnen blev i alla fall allt sämre. Gjorde allt fel, framförallt för mycket olika men det kändes vid det tillfället som om vi inte hade något val, och vi tänkte dessutom att vi skulle ta nya tag när vi flyttat och hon fick eget rum. Vid sex månader blev det kurning igen och bättre nätter men fortfarande lång läggning (dvs mycket högljudda, långdragna protester när hon skulle sova) och tidiga mornar. Vi har väl helt enkelt inte fått ramsan att ta och inte haft rätt attityd. Buffning biter knappt längre. Hon blev sen sjuk i tredagarsfeber och lärde sig ställa sig upp och krypa en vecka innan sjumånadersdagen och så började uppvaken bli fler på nätterna igen för att kulminera i slutet på juni med uppvak redan sen kväll. De här återfallen om man nu kan kalla det det, för det har ju egentligen aldrig varit riktigt bra, har jag/vi inte hanterat särskilt bra. Beslutsamheten att göra det har heller inte funnits på sistone eftersom jag visste att vi skulle på semester med en annan liten familj och inte skulle ha förutsättningarna för att genomföra en kur på rätt sätt. Jag har ju läst på forumet tidigare om SHN-kursen och tänkt att Filippa är i rätt ålder men hela tiden varit övertygad om att vi skulle få ordning på sömnen till dess. Kvällen innan vi åkte på semester insåg jag att det inte skulle bli så och nu är vi alltså inbokade och ska få hjälp av alla er duktiga och engagerade deltagar och inte minst Anna själv!

Återblick från Filippas kurning i Gastsjön - del 2

Drygt en månad senare skrev jag såhär om "Livet efter kuren".

Postat: ons sep 20, 2006 09:59
Hej alla rara kurare! Hög tid att berätta att Filippa nu sen flera veckor somnar utan protester. Tänk jag som hade så svårt att tro att den dagen skulle komma! Hon sover jättebra och världens goaste. Livet efter kuren är verkligen underbart! Skrev en lite längre rapport under den rubriken nyss.

Återblick från Filippas kurning i Gastsjön - del 1

Det här inlägget skrev jag på AW-forumet i när Filippa var 9-10 månader, lika gammal som Gustaf är nu, två veckor efter att vi varit i Gastsjön hos Anna Wahlgren på SHN-kurs med Filippa som kurbebis.


Ok, jag skulle hålla det kort men gör ett undantag;-)

Postat: tis aug 15, 2006 09:44 Rubrik: Rapport från kurbebisen Filippa
Hej alla kära kurare!

Hög tid att vi rapporterar lite hur det gått för äldsta lilla kurbebisen! Två veckor har nu gått sen första kurnatten i Gastsjön och man kan ju knappt tro att det är sant hur bra Filippa sover nu!

Redan tredje och fjärde natten sov hon ju förvisso väldigt bra jämfört med tidigare och hemma blev det bara bättre. Det är verkligen en mirakelkur det här! Första natten vaknade hon till i vargtimmen vid 4 och halv 6 men somnade om på en gång av pappas ramsa. Sen sov hon hela andra och tredje natten, vaknade till två gånger runt 6 fjärde natten men somnade om fint och resten av uppföljningsveckan sov hon hela natten igen. Visst är det fantastiskt!

Det som ännu inte sitter perfekt är läggningarna. Det tar ca 15 minuter varje kväll innan hon somnar. Skriker inte hela tiden men av och till väldigt argt. Känns skönt att ha fått förvissat från er kloka kurare att hon faktiskt inte är ledsen i alla fall! För visst skär det lite i mammahjärtat fortfarande att hon inte somnar utan protest. Men jag vet ju verkligen att det här är det enda rätta och vi litar på att hon klarar ut sina små bekymmer själv, trygg i förvissningen att vi håller vargarna borta utanför rummet!

I helgen kom ett litet eldprov när vi var på bröllop och sov borta men det gick också utmärkt. Vaknade vid ett och somnade inte om riktigt på 45 minuter men jag förstår att hon var arg sånt liv som det var med musik utanför lilla stugan där hon sov. Somnade till slut ändå utan att jag gick in (var ganska frestad men hon skrek ju faktiskt inte upp sig och då hade jag ju bara bekräftat att det var farligt att ligga där själv), stolt över mig själv och henne! Nästa natt sov hon fint men vaknade en halvtimme tidigt. Nöjde sig med en ramsa och låg sen och pratade lite med kaninen tills hon verkligen tyckte det var dags att gå upp! Gjorde morgon fem i 7 när hon var tyst.

Förutom det fantastiska resultatet med så skön sömn till oss alla är jag verkligen så glad att vi anmälde oss till SHN-kursen så jag fick komma upp och träffa alla! Anna, assistenter, Bibban, bebismammorna och inte minst alla deltagare! Det var en omtumlande upplevelse flera gånger och visst var det lite jobbigt att lämna över min lilla älskling till en massa främlingar som skulle buffa och ramsa henne. Men eftersom jag verkligen litar på Anna och tidigt kände att även alla andra var så engagerade, trevliga och duktiga så var jag egentligen aldrig orolig utan visste att det skulle gå bra.

Jag hade tidigare ammat mer eller mindre dygnet runt får jag väl erkänna och bestämde mig för att bara amma morgon och kväll i samband med kuren. Det en ganska jobbig men nödvändig avvänjning för oss båda. Filippa hade fått lära sig att amning inte bara är mat utan tröst också och visst blev det en del frågor och protester men redan tredje dagen gick det så mycket bättre och hon åt bättre än hon gjort någonsin tidigare. Schemat fungerar bra med vissa insomningsproblem och 45 min uppvak men jag gillar verkligen att ha struktur på dagarna igen.

Jag var väldigt trött när vi kom hem. Hade svårt att sova trots att jag fick och jag har fortfarande lite problem med vargtimmen. Den omtalade koman har infunnit sig kan man säga men det går helt klart åt rätt håll även med min sömn! Nu vet jag ju att jag kan lägga mig och inte bli väckt när som helst - bara att se till att komma i säng i tid själv också vilket ju inte är det lättaste med så mycket att göra och läsa inte minst här på forumet!

Filippa hälsar så mycket också och skickar pussar till alla!

Kram J

Dagisbästis

Idag följde Filippas bästa kompis på dagis, Rebecca, hennes mamma Marie och lillasyster Amanda med hem efter hämtning. De hänger ihop mest hela tiden på dagarna och det har de gjort sen Filippa började förra hösten. Trodde inte att så små barn hade bästisar men så är det. Visst leker de med andra men det är Filippa som gäller för Rebecca och tvärtom. Och inga kan väl bråka som bästisar...;-) Här tog Filippa kort på Rebecca. Duktig!

Lite trötta efter dagen och knappt har vi kommit innanför dörren förrän de ville ha samma nästan identiska prinsessdiadem. Läge för lite Laban och äpple i soffan. Gustaf får vara med, Filippa är van men Rebecca tycker att "lillebror" är lite påflugen och egentligen inte borde vara här. Gissa vad som är Rebeccas favoritfärg just nu?

Kom och lek med oss i stället Gustaf! Ok, söt tjej;-)
Trevligt sällskap tycker jag med.

Snöras...

Suck, bara att vända, går inte forcera vallarna (även fast vagnen är mycket terränggående) och inte så säkert mitt i vägen heller. Ja ja, mer motion!

Ny bilstol till Filippa?

Gustaf växer snart ur babyskyddet så det passar bra med ny bilstol till Filippa. Men vilken?

Tack Katja

..och Freja för att vi får komma till er mysiga lägenhet!

Morgonfix

Lite smink i badrummet på skötbordet/bänken bredvid handfatet är populärt på morgonen. Börjar bli rätt trött men mammas maskara är ju alltid kul!

Det är väldigt praktiskt att kunna ha honom där när jag gör i ordning mig. En bänk bredvid handfatet fyller många funktioner, skötbord och plats för social delaktighet. Filippa satt länge med hon också. Visst skulle det vara lugnare att fixa när han sover (speciellt perioden då han bara skulle ställa sig upp hela tiden och jag fick stödja honom med en arm..) men jag försöker göra så mycket som möjligt av plock och fix när Gustaf är vaken så jag bara kan ta det lugnt sen. Och så tycker ju han det kul!