Hon är så söt, duktig och smart, vår glada, arga, stora, lilla 5-åring.
Idag när vi gick från Humlan för att köpa lite lördagsgodig sa jag något om att ignorera något. "Vad betyder ignorera?" frågade F då och vi förklarade att det var att inte bry sig om någon eller låtsas om att man hör eller märker av vad den personen gör och säger. Bra att tillämpa om någon gör eller säger något dumt tex. Så övade hon sig på att säga det några gånger och senare när vi satt och barnen hade ätit lite köttbullar på IKEA och Gustaf smetade sylt på bordet så hon så himla korrekt att vi kunde "ignorera" hans beteende. Så söt och roligt när hon intresserar sig för ord på det viset tycker jag.
Överhuvudtaget går det väldigt mycket framåt med orden, bokstäver och läsning nu. Hon kan många små bokstäver och ljudar sig igenom ord hela tiden. Skriver mycket också men bara stora bokstäver än så länge. Räknar och funderar på hur ord hänger ihop. Som tex mobiltelefon som jag förklarade hette så för att den går att flytta och att mobil egentligen betyder flyttbar. "Jag är mobil, jag är mobil" sjöng hon då glatt hela bilturen. Smart sötis.
Vår gosiga, duktiga, smarta, stora, lilla, söta, trotsiga snart treåring pratar ju mer och mer nu också. Har nog inte skrivit det men det har verkligen lossnat med talet de senaste månaderna. Nu pratar han massor. Inte så särskilt korrekt uttal och inte alltid helt lätt att förstå men mycket ord och långa meningar. Han kan egentligen säga allt eftersom han förstår allt men svänger på meningsbyggnaden och orden kommer inte alltid ut så lätt. Tex säger han nej på slutet av meningarna istället för inte. Men som sagt, han pratar mycket nu och det är jätteskönt att kunna veta vad han egentligen tänker och tycker. Även om det är "uppe liten stund till" när klockan närmar sig nio...;-)