Vissa sover sämre

Gustaf är ingen säker sovare direkt och det börjar bli hög tid att göra något åt det. Vi är fast i välling- och nappträsk, sover i samma rum och har följt minsta motståndets lag på sistone vilket är dömt att misslyckas om man vill ha sköna nätter.

Beklagade mig lite idag på lunchen att jag är trött på att inte få sova en hel natt utan att bli störd men fick inte så mycket sympati där av min ena kollega vars båda barn kommer vid olika tillfällen och trängs i sängen på natten. Deras lösning är att skaffa en större säng. Och det låter ju mysigt! Bara man sover så.

Vissa följer minsta motståndets i ännu större utsträckning och sover ännu sämre. Eller vad sägs om att amma en tvååring till sömns och hela nätterna?;-) Känner att man kanske gått lite för långt i att följa vad man tror att barnet vill där. Nej, känner mig glad som vet vad vi ska göra! Bara att se till att göra det också... Lättare sagt än gjort för Gustaf VILL ju faktiskt ha välling på natten...;-)

Camilla Läckberg i Mama

Trillade på en lite intressant artikel om Camilla Läckberg i Mama. Hon har följt Anna Wahlgrens sömnråd med sina barn och är jätteglad och tacksam för att hon hittade hennes metoder när första barnet var tre månader gammal. Det blev vändningen för henne. Jag har läst om det förut och tycker det är kul när en så känd person gör reklam för AW.

Det står ju om mycket mer AW och sömnen i artikeln så det är rätt intressant att det ändå blir en sån diskussion om just den delen i kommentarerna...

Skulle också kunna ge mig in i den diskussionen men det får bli lite senare.

Minikur - rapport från andra natten

Christian tog andra natten också eftersom vi konstaterat att jag är mjäkig och lite lätt tycker synd om Gustaf när han skriker. Oj, han kanske är JÄTTEhungrig nu, eller har han ont kanske? Det gick i alla fall bra om än inte perfekt. Men det kan man ju inte vänta andra natten heller!

Vaknade till vid halv tio tiden men somnade om själv. Sen vaknade han vid fem och skrek och det lät liksom ledset tyckte C så han fick mat efter tio minuter, vände sig om och slocknade igen som en sten till halv åtta. Då var han jättetrött!

Det som inte funkat bra är dagssömnen. Har vaknat och inte somnat om på eftermiddagsluren när han behöver sova lite längre. Resultat trött kille som inte orkar med sig själv riktigt. Somnade till en stund på väg hem på eftermiddagen och var rätt pigg ändå på kvällen efter maten.

Vi är nöjda.

För mycket lek?

För mycket inomhuslek och för lite jobb för Filippa idag? Kan det vara det som gjorde att vi senaste timmen haft längsta "gå och lägga sig-utbrottet" på länge? Började bra med mysig läsning i soffan. Sen hopp i säng men vill inte sova och hoppar ur. Ok, sitt på stolen tills du är klar då. Tråkigt att gå och sova. Går på toa (och ja, med resultat;-)) och sitter kvar lääänge. Ok, nu är det dags att sova. Vill rita. Ok, jättekort stund och sen gå och sova utan tjafs. Ok. Hjälper med sista biten tejp och sen sova. Ok. Men nej, tråkigt att sova, vråååålar och hoppar ur sängen. Ok, säg till när vi ska komma och stoppa om dig. Till slut är gråtet ledset och vi kan kramas och säga god natt. Stackars lilla älsklingen. Vad jobbigt det måste vara för henne!

Visst, fel att hon får rita kanske men vad gör man när hon faktiskt kan hoppa ur sängen och komma upp själv? AW har ju sitta på stol och göra ingenting som verktyg och det brukar funka bra. Och hon var trött och jäspade stort i soffan. Övertrött kanske? I morgon måste vi försöka var ute lite mer och få henne att hjälpa till mer hemma. Så lätt att bara låta henne leka när hon gör det så bra!

Igår hjälpte Filippa till att laga mat. Rotfrukter i ugn och goda hamburgare.

Minkur - Rapport från första natten

Christian var mycket nöjd efter första nattens minikur. (Nästan lika nöjd som med svärföräldrarnas julklapp - två flaskor whiskey som han provar nu;-) Gud vad god den var är omdömet.) Gustaf somnade ju tidigt igår men vaknade upp halv nio tiden då jag buffade, solfjädrade och ramsade.

Christian var inställd på en jobbig natt, rätt trött efter nyår, och funderade över hur det skulle gå när Gustaf vaknade igen vid tiotiden och var väldigt arg. Ramsade med jämna mellanrum och lite buff när han tjöt som mest. Ville nog ha mat då. Men efter ca en timme somnade han och när C sen vaknade var klockan sex och Gustaf hade ju sovit (nästan) tolv timmar. Fick välling och somnade om som en stock till halv nio.

Sov kortis på förmiddagen och så blev han tyvärr väckt av högljudda grannar på gården på eftermiddagen. Grr, blir så irriterad! Men visst, jag borde väl ha ställt honom ännu längre bort. Blev lite gnäll på eftermiddagen och somnade till på väg från stan. Åt sen rätt ok och somnade som en stock kvart i sju. Tröttisälsklingen!

Gullfis ur led

Gustaf har sovit katastrofdåligt sista veckorna som jag nämnde tidigare. (Filippa däremot är tillbaka i bra sovvanor sen hon blev frisk igen.) Han blev ju magsjuk fredagen innan jul och åt jättedåligt på dagarna, fick därför välling på natten, magen fick knasig dygnsrytm, bajskaos mitt i natten och han sov bara sämre och sämre. Napp hjälper inte vid insomning längre och han har vaknat jättemycket och bara skrikit. I natt gick jag och la mig med honom och han blev lugn när han låg brevid mig. Mysigt för en ovan samsovare! Men inte hållbart på något sätt. Vi blir ju helt slut allihop av att ha det så här. Trots ok dagssömn var Gustaf ändå helt förstörd ikväll och somnade redan klockan sex.

Känns som han har blivit otrygg av sjukdom och omkringfarande och nu måste vi hjälpa honom att få tillbaka sitt lugn och goda sömn. Började med lite buff och lång solfjäder tills han blev lugn ikväll när han vaknade efter två timmar. Ut med ramsa, lite protest men sen tyst och har sovit sen dess. Kändes bra! I natt tar Christian honom och vi fortsätter minikurandet.

På kortet är det en glad liten snögubbe som vaknat och fick komma upp några timmar efter läggning kvällen innan nyårsafton.

Trotsdag

Idag hade Filippa en trotsdag. Det går lite upp och ner och blir värre när hon är lite trött. Eller så blir hon trött av att ha trotsperioder? Filippas trotsutbrott går förvisso över rätt fort så något rätt kanske vi gör men visst är det lite jobbigt. För både henne och oss!

Började inte så bra i morse men var under kontroll. Hade ju lite ångest över att lämna henne på förskolan och inte blev det bättre av att hon två minuter efter att jag kom för att hämta får värsta utbrottet över att hon vill ha sin "blommössa" eftersom jag hade en mössa med blomma på. Ja, sa jag den är hemma, kom så går vi och hämtar den. Lyssnar överhuvudtaget inte på mig utan bara TJUTER att hon vill HA BLOMMÖSSAN som ju inte är där. Vill inte gå och till slut är det bara att bära ut henne med ena armen och Gustaf på den andra. "Otacksamt att vara mamma ibland, säger Karin, en av pedagogerna. Här har hon varit så glad och pysslat och gjort julkulor!" Känns ju bra i alla fall. Fortsätter tjafsa om jackan och att den ska vara knäppt, nej inte knäppt när jag ska hjälpa henne vilket jag ignorerar och efter liten stund på ståbrädan är hon lugn igen och nöjd över att hämta mössan hemma.

Gustaf sov för kort och jag kände att jag inte ville ha en lång gnällig eftermiddag hemma så vi åkte iväg till Fältan och gjorde lite ärenden istället. Där var allt frid och fröjd men Filippa vill ha allt fint hon ser, ballong, halsband, Hello Kittyvantar osv. Förstår henne! Säger att hon kan önska sig det och då kom det "jag hatar önska"!!! Så säger vi inte säger jag. Hm, förskola har sina nackdelar... För det kan väl aldrig vara MOI som sagt något sånt?! Landade på ett rosa kit med Hello Kitty linne och trosor som hon faktiskt har behov av. Så himla lätt att ge efter för allt tjat och jag tycker ju också om att shoppa! Stod emot mycket olika tjat dock så jag känner mig nöjd. Sitter sen så söt och sjunger på bussen på väg hem.

Hemma var hon lite trött och fick kolla på TV. Ville sitta kvar och äta middag där men Christian sa nej, vi äter middag i köket. Lite svårt att förstå eftersom vi ibland äter frukost i vardagsrummet men logiskt eftersom vi äter middag tillsammans. Hade varit så lätt att gå in med en tallrik men har man sagt en sak kan man ju inte bara ge efter. Blev stora tjut och till slut förvisning a la Barnaboken som funkade bra. Går i korthet ut på att man får vara arg men då kan man inte vara med utan får vara på sitt rum eller i sängen. Vi står utanför och så fort hon lugnar ner sig frågar vi om hon är klar och ska komma nu och göra ditt eller datt. Till slut lugnar hon sig och kommer och äter sittandes i Christians knä. Då pratar man inte mer om saken utan fortsätter där man är. Mysig kväll för övrigt.

Trotsar som vanligt vid läggning vilket jag inte orkar gå in på men sov halv åtta i alla fall. Gullungen!

Klappa fiiint

Försöker i hyfsad barnaboksanda lära Gustaf att klappa fint istället för att dra, rivas och nypas som det lätt blir. Visa hur man gör istället för att säga "nej". Det går väl sådär men trägen vinner! Filippa blev bra på det och man kunde lätt ha henne i affärer när hon blev lite större utan att vara alltför orolig. Men det tar ju sin tid och man kan kanske inte förvänta sig att finmotoriken ska så utveckad för Gustaf än heller. Pincettgreppet är han i och för sig väldigt bra på. Kan hitta minsta smula på golvet så kanske är det intresset det hänger på? Generellt gillar han små saker och gärna att suga på dem - öronproppar och hårspännen är några av favoriterna...

Vad gäller barnaboksandan i övrigt är det lite svårare att fullfölja med syskon. Tex är det svårare att undvika nej som vi gjorde med Filippa. En treåring vet ju hur man gör och när Gustaf gör något som hon vet att man inte ska skriker hon NEEEEJ GUSTAF. Försöker säga att hon ska visa honom istället och att han bara är en bebis som får utforska men det är svårt. Oj då, brukar jag ju försöka köra med annars. Det blir ju nog frustration ändå när saker och ting inte går som han vill och jag inte har möjlighet att låta honom utforska och vara med så mycket som han skulle vilja. Krypa runt på diskbänken och undersöka diskskåpet, kylskåpet som är så högt upp osv.

Lite är det nog det som problemen med eftermiddagarna bottnar i. Jag räcker inte riktigt till helt enkelt. Som till exempel idag då:

Kom hem efter tur till affären och Apoteket och liten stund ute för att beundra belysningen i granen på gården, glada och nöjda. G skrattade kluckande åt Filippas tittut. Båda hade fått riskaka och borde inte vara akuthungriga men jag tyckte ändå Gustaf hade ätit dåligt så jag tänkte ge honom lite gröt när vi kom hem. Han ville då upp på diskbänken och välte ut vattnet i skålen. Ner för att jag skulle torka upp, tjut. Fick äpple att gnaga på och var nöjd en stund. Under tiden skötte sig Filippa själv men började sen pocka på uppmärksamhet när jag försökte ge G mat. Pratade om ett kort med blommor på som jag sa att vi hade hemma när hon ville ha ett i affären. Ja snart säger jag, det ligger i en låda i vardagsrummet. G tjöt mer och fick sitta i knäet men ville inte ha ändå. Filippa letade efter kortet i min byrålåda i sovrummet men hittade inte. Tjat igen och ja, snart säger jag. Ok, ger upp på G's mat och in i vardagsrummet, G nöjd, alla nöjda en stund. Tar fram lådan med kort och sitter bara på golvet och myser. G slår i huvudet och skriker. Kommer och klänger på mig. Filippa nöjd. Hittar ett kort med kanin och blommor på och vill sätta upp det på sitt rum genast. Jag vill sitta kvar med Gustaf som gnäller och inte springa runt mer. Ställ det i fönstret föreslår jag. Då vill hon klippa i kortet istället, men då går det ju sönder säger jag, klipp i en tidning istället. F inte nöjd, vill också sitta i knä. Hinner inte med och Gustaf drar henne i håret. Blir ledsen och tjuter "pappa, pappa"x antal gånger. Oj då Gustaf, man klappar fint säger jag och tar handen och visar. Filippa tjuter och jag säger till Gustaf att nu får du krama Filippa. Hyfsat ok men tiden går och så börjar väl båda bli hungriga och trötta ändå och Filippa fortsätter tjuta efter pappa för hon vill sitta själv i knäet men det går inte för då skriker Gustaf. Har redan bestämt att det blir snabblagad mat i dag och tar det rätt lugnt för jag visste att Christian var på väg hem tidigt. Han bär båda och vi lagar mat och lugnet lägger sig.

Så vad ska jag göra? Allt handlar ju om planering och att ligga steget före och här kanske jag brister ibland. Trött och lite seg själv den tiden på dagen.

1. Förebygga hunger och trötthet. Svårt, vill inte förstöra middagsaptiten för mycket heller. Äta tidigare kanske men trist att inte äta tillsammans. Gustaf äter tidigare ofta dock men får ändå ofta en svacka runt halv fem. Provat mer och olika mellanmål men han vill inte ha. Kanske ge middag ännu tidigare? Lite synd för då är det svårt att få honom att sitta stilla när vi äter.

2. Avleda mera. Kräver mer engergi och påhittighet än jag har den tiden på dagen men jag ska försöka bli bättre på det. Brukar be Filippa hämta någon leksak till Gustaf och hon är jättegullig och gör det självmant ibland när han gnäller. Ibland blir det pyssel framför en film för Filippa när vi kommer hem också om hon är trött och vill det. Mer mutor skulle jag kanske kunna ge Gustaf men som sagt är det det där med aptiten jag inte vill förstöra helt heller.

3. Inte ha så höga krav på ordning och reda och social delaktighet. Eller så är det just det jag ska bli bättre på, att ta med barnen i "viktiga sysslor" alltså? Som sagt lite svårt att genomföra när en inte vill och den andra vill klättra på diskbänken. Gustaf sitter alltid med när jag lagar mat och jag försöker involvera Filippa också att skala morot tex men ibland är hon är inte så intresserad och då är det lättare att låta henne fixa och greja själv. Ett litet problem är bara att hon ofta vill ha min hjälp så det blir lätt lite missnöje ändå för jag kan inte gå ifrån Gustaf i bumbon. Säger att nu lagar vi mat och du får komma och hjälpa till eller vänta.

4. Förbereda mer med maten så det tar max 5 minuter istället för 20 minuter. Hm, ingen invändning där...

5. Mer tålamod med lite missnöjestjut och ännu mer förberedelse för Filippa på vad vi ska göra när vi kommer hem.

Inser också att det är ett årstidsproblem kombinerat med Gustafs ålder och sovbehov. Han skulle behöva en promenad vid halv fem, femtiden men då är jag verkligen inte sugen på det. Har provat att låta honom vila i vagnen men han klättrar ur och i sängen tjuter han. Om vi går någonstans och är ute lite längre blir det automatiskt promenad då men ofta är Filippa (och jag) lite trött och vill hem. Men det går ju över!

Jahapp, en hel uppsats blev det men bra för att få lite perpektiv!

Barn ÄR olika

Hehe, lite tunga inlägg igår om sömn och kur... Men jag har tänkt en del på det den här veckan och ville återuppliva hur det var med Filippas sömn - svårt att komma ihåg när hon sovit så säkert och bra så länge.

När Gustaf kom och det funkade så pass bra med sömnen funderade vi på om sömntrasslet med Filippa berodde på att vi var ovana, osäkra förstagångsföräldrar och visst, det gjorde det säkert till viss del men det är absolut inte hela sanningen enligt mig. Barn ÄR olika och F hade en annan "överlevnadsångest" som AW uttrycker det, och inte lika lätt att komma till ro som G hade och har. Jag kände mig inte osäker på hur det skulle funka med F när hon föddes, jag hade ju manualen;-) och visste att barn inte skrek bara de fick mat. Det gjorde ju inte Lovisa! Well, en sanning jag fick äta upp och som fått mig att bli övertygad om att barn inte är helt oskrivna blad när de föds. Tror nog de varit med om både det ena och det andra i sina tidigare liv:-).

Hur hamnade vi i Gastsjön på SHN-kurs?

Tja, här är den låååånga sovbakgrunden och hur det kom sig att jag och Filippa åkte till Norrland i augusti 2006...;-) Posted: Thu Jul 13, 2006 21:45 Post subject: Underbara lilla kurbebisen Filippa
Jenny heter jag och jag ska tillsammans med min då snart nio månader gamla dotter Filippa komma och kuras på SHN-kursen i augusti. Något vi ser fram emot mycket! Jag är en trogen AW-fan och har hängt på forumet en hel del när jag behövt stöd och inspiration i vårt sömnstrul men jag uppskattar verkligen de andra delarna av forumet också och den trevliga och varma tonen som finns här. Lite pinsamt känns det nästan att inte fixa den sköna nattsömnen själv (och nervöst också…) men jag ser det som en jättechans nu istället! (Så trötta ser vi ju inte ut, eller? Skenet bedrar...)Tänkte berätta lite hur läget är just nu och hur det har varit hittills så ni vet vad ni har att tampas med. En hel liten uppsats blev det visst. Filippa är världens underbaraste bebis såklart, mycket aktiv och kryper runt och upptäcker världen intresserat mest hela dagarna. Hur skönt det är att sova har hon dock inte upptäckt ännu, varken på dagen eller natten. Hon har alltid haft svårt att komma till ro och somna på kvällarna och just nu kan hon inte somna eller somna om själv överhuvudtaget utan behöver gungas i vagnen på dagen, i sängen eller ammas. Hon är förvånansvärt glad på dagarna för att sova så lite som hon gör men hon äter jättedåligt. Helst vill hon bara ammas – en mat och sovstrulare helt klart men det hänger väl ihop också. Sista veckan har vi samsovit halva natten och jag ammar var och varannan timme känns det som, något vi inte gjort sedan hon var några veckor gammal. När Filippa ska sova är det stora, högljudda protester. Det är som om hon har ångest för att somna – stackars lilla älsklingen tror nog helt klart att vargen ska komma och ta henne! Och mamma och pappa kan inte övertyga om att så inte är fallet… Kanske är det 8-månadersångest för det är värre än någonsin nu. Helt skräckslagen kan hon verka ibland. Vaknar med ett ryck och sätter sig genast upp och skriker. Det gäller både dag och natt. Vi förstår ärligt talat inte hur vi ska kunna hjälpa henne och är därför väldigt glada att få den här chansen till kurningshjälp! Jag förstår egentligen inte hur det kunde bli så här; hur jag/vi kunde misslyckas så kapitalt trots så goda föresättningar. Hade läst Barnaboken sommaren innan Filippa föddes och var helt övertygad om att jag visste hur ett barn skulle skötas och sova så gott. Redan på BB kom de förväntningarna på skam med en bebis som helst sov på dagen och var vaken på natten. Vi ihärdade och fortsatte följa Barnabokens råd trots stora svårigheter att hålla henne vaken på dagen. Jag vill absolut inte säga att standardmodellen inte fungerar, för det tror jag verkligen den gör, men någonstans misslyckades vi med att förmedla att det är skönt att sova i alla fall. Länge sov Filippa inte mer än 2-3 timmar i sträck och den sneda dygnsrytmen fortsatte hon att ha länge, nästan tills hon blev tre månader. Vid fyra månader hade vi fått nog av strulkvällar och vakna nätter och hennes pappa kurade henne medan jag bodde på hotell i två nätter och kunde ändå inte sova, klassiskt! Resultat blev bra i alla fall och hon sov mer än hon gjort någonsin. Dock fick vi aldrig riktigt till läggningarna på kvällen eller vargtimmen och när hon vid nästan fem månader började bli mer aktiv och böka runt i sängen blev det allt jobbigare. Hon är en väldigt seg och uthållig bebis (intygar gärna min syster som gjort sina försök att hjälpa till)! En natt när vi hade besök ville vi inte störa med skrik och jag ammade och sen urartade det snabbt igen. I samma veva flyttade vi och renoverade lägenhet och det var allmänt stressigt. Vet inte om hon påverkades av det, antagligen. Sömnen blev i alla fall allt sämre. Gjorde allt fel, framförallt för mycket olika men det kändes vid det tillfället som om vi inte hade något val, och vi tänkte dessutom att vi skulle ta nya tag när vi flyttat och hon fick eget rum. Vid sex månader blev det kurning igen och bättre nätter men fortfarande lång läggning (dvs mycket högljudda, långdragna protester när hon skulle sova) och tidiga mornar. Vi har väl helt enkelt inte fått ramsan att ta och inte haft rätt attityd. Buffning biter knappt längre. Hon blev sen sjuk i tredagarsfeber och lärde sig ställa sig upp och krypa en vecka innan sjumånadersdagen och så började uppvaken bli fler på nätterna igen för att kulminera i slutet på juni med uppvak redan sen kväll. De här återfallen om man nu kan kalla det det, för det har ju egentligen aldrig varit riktigt bra, har jag/vi inte hanterat särskilt bra. Beslutsamheten att göra det har heller inte funnits på sistone eftersom jag visste att vi skulle på semester med en annan liten familj och inte skulle ha förutsättningarna för att genomföra en kur på rätt sätt. Jag har ju läst på forumet tidigare om SHN-kursen och tänkt att Filippa är i rätt ålder men hela tiden varit övertygad om att vi skulle få ordning på sömnen till dess. Kvällen innan vi åkte på semester insåg jag att det inte skulle bli så och nu är vi alltså inbokade och ska få hjälp av alla er duktiga och engagerade deltagar och inte minst Anna själv!

Återblick från Filippas kurning i Gastsjön - del 2

Drygt en månad senare skrev jag såhär om "Livet efter kuren".

Postat: ons sep 20, 2006 09:59
Hej alla rara kurare! Hög tid att berätta att Filippa nu sen flera veckor somnar utan protester. Tänk jag som hade så svårt att tro att den dagen skulle komma! Hon sover jättebra och världens goaste. Livet efter kuren är verkligen underbart! Skrev en lite längre rapport under den rubriken nyss.

Återblick från Filippas kurning i Gastsjön - del 1

Det här inlägget skrev jag på AW-forumet i när Filippa var 9-10 månader, lika gammal som Gustaf är nu, två veckor efter att vi varit i Gastsjön hos Anna Wahlgren på SHN-kurs med Filippa som kurbebis.


Ok, jag skulle hålla det kort men gör ett undantag;-)

Postat: tis aug 15, 2006 09:44 Rubrik: Rapport från kurbebisen Filippa
Hej alla kära kurare!

Hög tid att vi rapporterar lite hur det gått för äldsta lilla kurbebisen! Två veckor har nu gått sen första kurnatten i Gastsjön och man kan ju knappt tro att det är sant hur bra Filippa sover nu!

Redan tredje och fjärde natten sov hon ju förvisso väldigt bra jämfört med tidigare och hemma blev det bara bättre. Det är verkligen en mirakelkur det här! Första natten vaknade hon till i vargtimmen vid 4 och halv 6 men somnade om på en gång av pappas ramsa. Sen sov hon hela andra och tredje natten, vaknade till två gånger runt 6 fjärde natten men somnade om fint och resten av uppföljningsveckan sov hon hela natten igen. Visst är det fantastiskt!

Det som ännu inte sitter perfekt är läggningarna. Det tar ca 15 minuter varje kväll innan hon somnar. Skriker inte hela tiden men av och till väldigt argt. Känns skönt att ha fått förvissat från er kloka kurare att hon faktiskt inte är ledsen i alla fall! För visst skär det lite i mammahjärtat fortfarande att hon inte somnar utan protest. Men jag vet ju verkligen att det här är det enda rätta och vi litar på att hon klarar ut sina små bekymmer själv, trygg i förvissningen att vi håller vargarna borta utanför rummet!

I helgen kom ett litet eldprov när vi var på bröllop och sov borta men det gick också utmärkt. Vaknade vid ett och somnade inte om riktigt på 45 minuter men jag förstår att hon var arg sånt liv som det var med musik utanför lilla stugan där hon sov. Somnade till slut ändå utan att jag gick in (var ganska frestad men hon skrek ju faktiskt inte upp sig och då hade jag ju bara bekräftat att det var farligt att ligga där själv), stolt över mig själv och henne! Nästa natt sov hon fint men vaknade en halvtimme tidigt. Nöjde sig med en ramsa och låg sen och pratade lite med kaninen tills hon verkligen tyckte det var dags att gå upp! Gjorde morgon fem i 7 när hon var tyst.

Förutom det fantastiska resultatet med så skön sömn till oss alla är jag verkligen så glad att vi anmälde oss till SHN-kursen så jag fick komma upp och träffa alla! Anna, assistenter, Bibban, bebismammorna och inte minst alla deltagare! Det var en omtumlande upplevelse flera gånger och visst var det lite jobbigt att lämna över min lilla älskling till en massa främlingar som skulle buffa och ramsa henne. Men eftersom jag verkligen litar på Anna och tidigt kände att även alla andra var så engagerade, trevliga och duktiga så var jag egentligen aldrig orolig utan visste att det skulle gå bra.

Jag hade tidigare ammat mer eller mindre dygnet runt får jag väl erkänna och bestämde mig för att bara amma morgon och kväll i samband med kuren. Det en ganska jobbig men nödvändig avvänjning för oss båda. Filippa hade fått lära sig att amning inte bara är mat utan tröst också och visst blev det en del frågor och protester men redan tredje dagen gick det så mycket bättre och hon åt bättre än hon gjort någonsin tidigare. Schemat fungerar bra med vissa insomningsproblem och 45 min uppvak men jag gillar verkligen att ha struktur på dagarna igen.

Jag var väldigt trött när vi kom hem. Hade svårt att sova trots att jag fick och jag har fortfarande lite problem med vargtimmen. Den omtalade koman har infunnit sig kan man säga men det går helt klart åt rätt håll även med min sömn! Nu vet jag ju att jag kan lägga mig och inte bli väckt när som helst - bara att se till att komma i säng i tid själv också vilket ju inte är det lättaste med så mycket att göra och läsa inte minst här på forumet!

Filippa hälsar så mycket också och skickar pussar till alla!

Kram J

AW-spinoffs!

Jag gillar verkligen Barnaboken och dess filosofi och är tacksam för mycket jag lärt mig från den och Anna Wahlgrens föräldraforum. Det finns så mycket klokt och tänkvärt som man behöver påminna sig om om och om igen. Nu har Anna blivit så aktuell med sin Sova-hela-natten-kur men AW har ju minst lika mycket bra att säga om barnuppfostran. Rekommenderar en läsning av Barnaboken för alla! Och så kan man ta till sig det som passar.

Jag har också träffat Anna Wahlgren ett antal gånger, jättekul och man ser verkligen hur mycket hon tycker om barn. Däremot kan jag tycka att hon ibland skulle kunna uttrycka sig liiite mer diplomatiskt och därmed få ännu fler intresserade. Men då vore hon ju inte Anna Wahlgren som någon på forumet skrivit! Därför är det så bra att det nu kommer fler och fler som sprider Annas metoder och budskap. Titta här och här tex!